Avslutningen på safaridelen

Gårdagens kvällssafari blev rätt lugn och fin till att börja med, lite fina sebror, en krokodil och de sedvanliga antilopsorterna. Vi hitatd epå lejonflocken igen, men de låg nu i det höga gräset och vilade och man såg dem knappt trots at vi endast var 10 meter ifrån. Vi stannade sedan till för vår sundowner i skymningen, men blev rask avbrutna av ett anrop på radion som sa att ledarhanen i lejonflocken var på väg genom markerna. Rask packade vi ihop allt och hoppade i bilen. Vi var strax i kapp gänget som följde lejonet och det var en magnifik syn att se detta djur med en sådan utstrålning och självsäkerhet. Här var det tydligt vem som bestämde i bushen. Till en början så promenerade han genom bushen i ett sakta mak, och vi följde efter. Men det var som att helt plötsligt vill visa upp sig och han gick ut till körvägen och följde sedan den. Skymningen hade nu övergått till mörker så vi följde med vår spotlight och tyvärr var det omöjligt att fota. Vi följde med i några minuter tills det kom fler bilar och reservatet har som regel att det endast får vara 2 bilar åt gången i närheten av lejon, så vi fick lämna plats åt andra. Fick den dock på video när vi var första bilen. Morgondagens safaritur var en jakt på leopard för att fullborda Big 5. Vi träffade ganska så snart på en flock elefanter som sakta betade sig framåt, det hade nu börjat regna. Elefanter vältrar sig i lera eller blåser jord över sig och nu blev de vacker rödbruna när regnet sköljde deras stora kroppar. Vi rullade vidare men det blev inga större observationer, vi kom i kapp grannreservatets bil som stannat och deras spårare stod vid ett vägskäl och tittade. Vår guide och spårare Enoch var ute och konstaterade att det var färska Lejon – och buffelspår och vi började följa dem. Vi som satt i bilen trodde med al säkerhet att det var bufflarna vi följde för de var så tydliga märken att även vi kunde följa dem. Vi kom fram till en torr flodbädd och Enoch och Kevin (våra guider) gick ur bilen och synade marken. Enoch beordrade Kevin att ta fram sitt gevär och sedan meddelade de att de skulle spåra en bit i bushen som var väldigt tät just här. Kevin spände ögonen i oss och fråga Ni vet väl vad ni ska göra om det kommer fram djur mot bilen och vi svarade samstämmigt ”vi sitter blickstilla” Kevin tittade på oss med glimten i ögat och sa helt kort ”No, you take pictures” Härliga guider som vet hur man skrämmer turister. Vi satt alltså där i bushen i en Land Rover utan guider och pratade med varandra, plötslig hör vi ett ljud som alla uppfattar som ett råmande och vi är säkra på buffelhjorden står inne i bushen. Guiderna kommer tillbaka och säger att de har en god och en dålig nyhet. Den goda är att de hittat lejonflocken igen, den dåliga var att de nu korsat gränsen till grannmarken. De hade lagt sig för att vila precis innanför gränsen och det var ej tillåtet att köra in på denna egendom så vi kunde inte se dem en sista gång. Enoch berättade att de följt spåren genom dne täta bushen och att han plötsligt fick se en av ungarna som reste sig upp och direkt därefter reste sig en av honorna och tydligt markerade med ett lågt morrande att nu kan ni inte komma närmare. Det var detta morrande vi hört och trott det var bufflarna. Spåren berättade att lejonen och kanske även den ensamma hanen jagat bufflarna och satt hjorden i sken genom markerna och vidare genom egendomen, men till slut tröttnat och lagt sig för att vila. I och med detta så var turen över och vi kan bara konstatera att vi lyckades inte se en leopard, tråkigt men inga sorger för det. Vi åkte hem till lodgen för frukost och förberedning för vår avfärd. På väg mot George och Wilderness i Garden Route Resten av dagen var en resdag med först flyg till Johannesburg och sedan vidare ner till George, där vi landade vid 5-tiden. Här hämtade vi ut vår hyrbil som vi ska fram till dess vi anländer Kapstaden om 5 dagar. Första utmaninge var nu att ta oss ut från flygplatsen utan att ställa till kaos, det är nämligen vänstertrafik här! Men det gick bra, trots at tvår vän Peter som körde varje gång han skulle svänga och ge tecken med blinkersen så startade han vindrutetorrkaren. Det är så att det räcker inte med at de kör på fel sida av vägen, alla reglagen sitter spegelvända förutom växellägena och pedalerna. Men vi kom fram till vårt boende och gick en direkt en promenad på stranden till en restauran för middag och sedan tillbaka i mörkret. Vi har inte sett så mycket av Wilderness, men det var mycket vackert att åka med Indiska oceanen på högra sidan och grönskade och skogsbeklädda kullar på den andra. Mycket vackert. Nedna kommer det lite olika bilder från sista dygnet, tyvärr så raderades mitt minneskort i röntgen som det verkar, jag har inga bilder i kamerna när jag nu skall tömma den. Men som tur är så är Helene på med sin kamera.