Kapstaden

Ber om ursäkt för intervallet i bloggen, men det är dagar fyllda av aktiviteter och jag hinner inte riktigt med att sitta ner och skriva, sortera bilder. Onsdagen spenderades i och runt Kapstaden. Det var mulet och det låg regn i luften, men det störde inte oss. Vi var glada att vi följde rådet att åka upp på Taffelberget redan första dagen, eftersom det nu låg i dimma Vi började med en promenad genom Companys Garden, som är den stora park som Holländska Ostindiska kompaniet lät anlägga under deras storhetstid, den byggdes och sköttes av slavar. I anslutning till parken ligger det idag ett museum i det hus man låste in slavarna efter deras arbetsdag var slut. Parken är endast en 3-del av den ursprungliga storleken. Vidare gick vi ner till Centrum och besökte Green market Square där det varje dag är marknad och man kan köpa allt möjligt här. Vi gjorde sedan ett besök på en inomhusmarknad med Afrikanskt tema. Otroliga saker och hantverk, dock ganska så dyrt! Lite regn gjorde att vi hoppade på rundtursbussen som med 20-minuters intervaller går runt och igenom hela staden. Denna buss kan man hoppa av och på hur som helst och vårt först avhopp blev på Camps Bay, strandsidan av Kapstaden. Här ligger stränderna utmed hela Atlantkusten och små samhällen med cafeer och restauranger. Här ligger även de fina villorna och området är känt för att det är här kändisarna semestrar. Efter en kopp kaffe hoppade på busen igen och tog oss några kilometer närmare Kapstaden innan vi hoppade av igen för att sedan promenera de sista drygt 5 kilometrarna in till Kapstaden och Waterfront. Denna strandpromenad följer Atlantkusten och var trots avsaknad av sol en mycket behaglig promenad, och dessutom kände vi för att det var dags att röra sig lite  Atlanten låg på med stora rullande vågor medan taffelbergets västra bergsida bildade en bakgrund som var magnifik. Molnen liksom rullar utför sidorna på berget. Till slut kommer man fram till Waterfront som är ett stort område med shoppingcentra och restauranger. Historien är att dessa hamnkvarter var tidigare fulla av små caféer, ölpubar och liknande. Kriminaliteten var hög, prostitutionen utbredd och det var mycket problem. Då började man riva alla gamla husen och byggde sedan upp detta område med inriktning på shopping och turism. Det finns fortfarande en del av de sista gamla hamnhusen. Här ligger alla typer av märkesaffärer. Här spenderade vi några timmar med fönstershopping, riktig shopping och en kall öl med utsikt över hamnen. Själva citykärnan är inte så stor, det bor drygt 450 000 människor här, men den breder ut sig inåt. I den största kåkstaden bor det över 1 miljon människor! idag (torsdag) har vi varit på en rundtur på kaphalvön och besök ute på Godahoppsudden. Det ska jag skriva om i morgon.

Bilder till föregående inlägg

Robertsons Vindistrikt och vidare till Kapstaden

Dags för en uppdatering av vad vi gjort och upplevt de sista dagarna. Vi lämnade Hermanus i förrgår för att lämna kusten köra NV upp till Robertson och till en vingård som heter Fraai Uitzich, men vi la in en liten omväg eftersom vår kaptenguide på valsafarin pratade om att det fanns en stor koloni med Afrikanska pingvinger bara några mil bortanför Hermanus och det kände vi att vi inte kunde missa. Så vi fortsatte kusten mot Kapstaden i några mil till Betty’s Bay och Stony Point för att besöka pingvinerna  Ett helt otroligt ställe där man hade hjälpt till att skapa boplatser för dessa djur, svårt att beräkna hur många de var men ett tusental individer måste det varit, Det var en hel del ungar. Man hade byggt upp ett litet naturreservat och det gick ett promenadstråk genom kolonin, så man kom väldigt nära. Roliga djur och titta på och som vanligt helt otroliga miljöer här nere vid kusten. Även på samma kaptens inrådan fortsatte vi denna väg runt och över berg följde vi kustvägen och fick till slut se Taffelberget från andra sidan bukten, helt makalösa vyer! Helt värt en omväg! Nu styrde upp mot landet igen och landskapet förändrades, vi omgärdades av höga berg medan vinodlingarna stod som spön i backen vid sidorna av vägen. Vi hade ca: 2 timmars körning innan vi skulle vara framme vid vingården. Sista staden som vi passerade var just Robertson som är välkänd hemma på hyllorna på systembolaget. Till slut var framme på den lilla vingården, efter att ha kört sista kilometrarna på en grusväg. Redan vid första anblicken förstod vi att det var dags för att själen skulle få sitt! Vingården är liten och drivs av ett tyskt par, deras restaurangdel är välkänd och det var så smakfullt och rogivande i deras miljö. Vi hade här bokat varsitt litet hus i trädgården som var som en liten oas, med växter, träd och en liten vacker pool. Inredningen i husen var rogivande och mycket smakfull, det kändes som att vi mer var på ett SPA än en vingård. Efter ett dop i poolen blev det dags för ett besök i deras lilla vinkällare och en guidning och provsmakning av gårdens ädla drycker. Favoriten blev en Merlot från 2008. Karl (som ägaren heter) lovade dock att han till maten skulle trolla fram en 2006:a som var bättre. Middagen var sedan ett kapitel för sig själv, smakerna och upplägget och vinet var av sådant slag att vi förmodligen hela tiden kommer att referera till denna måltid hädanefter! Den natten som vi som kungar och drottningar i rejäla sängar och i lakan av egyptisk bomull! Redan på förmiddagen drog vi vidare för vårt slutmål, Kapstaden! Men vår vana trogen så kunde vi ju inte åka den rakaste vägen, utan vi tog även denna gång en omväg för at titta på den lilla staden Paarl som är ett av de betydande vindistrikten här och har väldigt gamla anor. Vi körde upp i bergskedjorna, över trånga pass för att till slut högst uppe på toppen se ut över hela dalen och den lilla staden längst ner. Vi körde in på Main street och stannade för en liten snabb lunch. Det var inte så mycket att se i själva staden, men när vi körde ut så passerade vi de gamla husen och de stora villorna där man kunde ana en svunnen tid med stora landägare ! Efter detta så var det direkt ner till motrorvägen och mot Kapstaden. Efter att nästan varit ensamma på vägarna ökade nu trafiken och vi kände att vi var på väg mot ens storstad. Kapstaden som centralort har ungefär en halv miljon innevånare, men med kringbygden så blir det nästan 3,7 miljoner ! Vi hittade direkt fram till vårt lilla Guesthousse som drivs av ett svensk par och den första uppmaninegn vi fick var ”det är ett så fint väder idag så åk genast upp på Taffelberget och titta på utsikten” så vi kastade in väskorna och tog oss ner för att lämna in hyrbilen och sedan Taxi direkt upp till linbanan. Men det får bli ett eget inlägg i bloggen.

Valar

Blir inte så mycket skrivet, utan bilderna från valsafarin får tala för sig själva. Valarna är av typen Southern Right Whale, Sydkapare på svenska. De kan bli upp till 18 meter och samlas varje år utanför kusten vid södra kapprovinsen.

Mot Hermanus

Så var det dags att flytta till ett nytt ställe, Hermanus. Hermanus ligger nordväst från Wilderness, mot Kapstaden och vid havet. Mest känt är Hermanus för att det är en av världens bästa landbaserade valskådningsplatser. Resan var på strax under 40 mil så det skulle ta hela dagen. Vi planerade in 2 st stopp, det första redan efter 5 mil då vi stannar i den lilla hamnstaden Mossel Bay och det andra i Cape L’Agulhas som är den riktiga mest södra punkten i Afrika. Mossel Bay: En liten hamnstad som tyvärr inte var så pittoresk. Ett av Sydafrikas största gasprojekt är förlagt hit så en stor del av miljön präglas av detta. Men vi stannade till och gick in på sjöfartsmuseet och titta snabbt igen deras utställning. Staden har riktigt gamla anor och här finns det G.a postträdet som användes som brevlåda. Sjöman och då främst portugisiska som passerade här lämnade sina meddelanden i en sko som hängde i trädet. Detta började på 1500-talet om man tror att det kan ha varit just detta träd som var det ursprungliga trädet. När vi skulle åka från Mossel Bay så fick vi stifta bekantskap med en annan av Sydafrikas lite mer speciella vardagsrutiner. Alla publika parkeringar är gratis, men oftast är det ”Car watcher” som operarar på parkeringen, det verkar inte vara något formellt jobb utan mer att någon tagit på sig att vakta bilarna som står på parkeringen. De är väldigt officiella med gula västar som talar om vad de sysslar med. Vi pratade lite med den som vaktade vår parkering och han berättade att de som parkerar betalar frivilligt till den personen som vaktar, man kunde även beställa tvättning av bilen hos vissa. När man åker därifrån så betalar man det man tycker det är värt! Cape L’Agulhas: Längst ner på Afrikas sydligaste spets ligger det ett litet samhälle som heter just L’Agulhas och längst ut på udden utanför byn står det en enkel stenkummel med en skylt som talar om att nu är på Afrikas sydligaset spets, och inte bara det. Det är här som Indiska Oceanen möter Atlanten. Platsen kallades av de första sjöfarana som använde kompass för Nålarnas udde eftersom kompassen inte påverkas av magnetisk avvikelse, utan alltid pekar åt norr! Detta är ett av de mest farliga vattnen att navigera i, strömmar, rev och grund har orsakat flera hundra förlisningar här. I mitten av 1800-talet byggde man en fyr för att underlätta för fartygen. En mycket karg, men oerhört vacker plats där man utan tvekan förstod att här bestämmer naturen och havet! Sedan var det endast transportsträcka kvar till Hermanus, vi kom igenom dalar med vinodlingar som sträckte sig uppåt bergen. Vackert. Vi kom fram strax innan 18:00 och vi packade in väskorna snabbt för att direkt gå ut för att se om såg några valar. Och det gjorde vi, de var inte så nära land men tillräckligt för att man skulle se. Imorgon blir det valsafari med båt.