Mot Hermanus

Så var det dags att flytta till ett nytt ställe, Hermanus. Hermanus ligger nordväst från Wilderness, mot Kapstaden och vid havet. Mest känt är Hermanus för att det är en av världens bästa landbaserade valskådningsplatser. Resan var på strax under 40 mil så det skulle ta hela dagen. Vi planerade in 2 st stopp, det första redan efter 5 mil då vi stannar i den lilla hamnstaden Mossel Bay och det andra i Cape L’Agulhas som är den riktiga mest södra punkten i Afrika. Mossel Bay: En liten hamnstad som tyvärr inte var så pittoresk. Ett av Sydafrikas största gasprojekt är förlagt hit så en stor del av miljön präglas av detta. Men vi stannade till och gick in på sjöfartsmuseet och titta snabbt igen deras utställning. Staden har riktigt gamla anor och här finns det G.a postträdet som användes som brevlåda. Sjöman och då främst portugisiska som passerade här lämnade sina meddelanden i en sko som hängde i trädet. Detta började på 1500-talet om man tror att det kan ha varit just detta träd som var det ursprungliga trädet. När vi skulle åka från Mossel Bay så fick vi stifta bekantskap med en annan av Sydafrikas lite mer speciella vardagsrutiner. Alla publika parkeringar är gratis, men oftast är det ”Car watcher” som operarar på parkeringen, det verkar inte vara något formellt jobb utan mer att någon tagit på sig att vakta bilarna som står på parkeringen. De är väldigt officiella med gula västar som talar om vad de sysslar med. Vi pratade lite med den som vaktade vår parkering och han berättade att de som parkerar betalar frivilligt till den personen som vaktar, man kunde även beställa tvättning av bilen hos vissa. När man åker därifrån så betalar man det man tycker det är värt! Cape L’Agulhas: Längst ner på Afrikas sydligaste spets ligger det ett litet samhälle som heter just L’Agulhas och längst ut på udden utanför byn står det en enkel stenkummel med en skylt som talar om att nu är på Afrikas sydligaset spets, och inte bara det. Det är här som Indiska Oceanen möter Atlanten. Platsen kallades av de första sjöfarana som använde kompass för Nålarnas udde eftersom kompassen inte påverkas av magnetisk avvikelse, utan alltid pekar åt norr! Detta är ett av de mest farliga vattnen att navigera i, strömmar, rev och grund har orsakat flera hundra förlisningar här. I mitten av 1800-talet byggde man en fyr för att underlätta för fartygen. En mycket karg, men oerhört vacker plats där man utan tvekan förstod att här bestämmer naturen och havet! Sedan var det endast transportsträcka kvar till Hermanus, vi kom igenom dalar med vinodlingar som sträckte sig uppåt bergen. Vackert. Vi kom fram strax innan 18:00 och vi packade in väskorna snabbt för att direkt gå ut för att se om såg några valar. Och det gjorde vi, de var inte så nära land men tillräckligt för att man skulle se. Imorgon blir det valsafari med båt.